De senaste dagarna i bilder

Igår åt vi (alla utom Erik och Isak) brunch i Hollywood och jag fick in en cappuccino som var det största jag sett. Och alldeles för svag, precis som nästan allt kaffe man får här. För övrigt fick jag fly hem från restaurangen sen för Ed vägrade äta lunch och bara gnällde. Vet inte exakt vad orsaken var men kanske berodde det på att han behövde äta kall mat. Här i USA vägrar nämligen de flesta restauranger att värma barnmatsburkar. Detta på grund av att om barnet t ex skulle bränna sig på maten så kan jag stämma restaurangen. SUCK. Jag håller på att bli galen på denna idioti. 

På eftermiddagen åkte jag, Jocke och Micaela in till Robertson blvd och Rodeo Drive. Jag fick shoppa lite och sen satt vi helt fast i bilkö på Rodeo Drive hur länge som helst. Det är en gata med alla lyxbutiker uppradade, gick inte att få några bra bilder men det är en väldigt snygg gata. 

       På kvällen hade vi barnvakt och gick ut och åt allihopa! Vi gick till en helt fantastisk brasiliansk    restaurang som heter Fogo de Chao. Det var en riktig annorlunda upplevelse och köttet var gudomligt.          Fick ingen bild på det dock utan bara på min efterrätt... Ni kan ju förstå hur jag njöt av denna!

Idag åkte vi ut till Westlake där några kompisar till Erik bor. Vi åt lunch på en restaurang och sen åkte vi hem till killarnas föräldrar. Det var det snyggaste, lyxigaste, största, mest perfekta hus jag varit i. Det går inte att beskriva. Jag fick nästan tårar i ögonen. Området var ett gated community, alltså ett område (jättestort) som är omringat av grindar/murar och där det står vakter och kontrollerar varje bil som kör in. Husen här är så snygga och utsikten över bergen helt fantastisk. Vår 4:a på Kapellgärdet känns som ett soprum i jämförelse... 

Tjejdag

Idag åkte jag, mamma och Micaela till Sunset Plaza och lyxade till det med en blowout (alltså tvättning och föning av håret) på Drybar. Champagne ingår för den som är sugen på det... Vi blev alla supernöjda och jag kommer definitivt gå dit igen. 

Sen åkte vi till Melrose Place och åt lunch på Fig & Olive, ett fantastiskt ställe som var så fint att servitören till och med lade servetten i knät på gästerna. Vi åt trerätters och varenda grej var extremt god. Det kändes inte okej att ta kort på maten men en bild på min snygga mamma och min nästan lika snygga cappuccino blev det iallafall: 

Ikväll ska jag och Erik gå ut och äta (man får ju passa på när man är snygg i håret) och imorgon ska vi faktiskt ha barnvakt på kvällen och gå ut och äta hela gänget! 

Julen Kalifornien-style

På julafton hade vi planerat att hänga i Venice hela dagen men det blev inte riktigt som planerat. Vi åt brunch på ett ställe på Abbot Kinney road och sen åkte Isak och Erik till stranden medan vi andra kollade i affärer. Tanken var att vi sedan skulle åka till stranden men plötsligt ringde Erik och sa att Isak hade gjort illa sig och skrek jättemycket. Han hade varit barfota vid strandbrynet och antingen stuckit sig på något eller blivit biten av något. De hämtade upp mig och Ed och då hade foten börjat svullna upp på undersidan så vi började kolla upp var närmaste akutmottagning låg. Efter en stund hade dock svullnaden gått ner och vi bestämde oss för att avvakta lite och när vi var hemma kunde han faktiskt gå på foten någorlunda. Idag är den helt bra, skönt! De andra hade legat på stranden hela eftermiddagen och Jocke, den galningen, hade badat. 

På kvällen åt vi ett litet, konstigt julbord som smakade jättebra. Så nöjda över att ha hittat gravad lax i mataffären. Sen öppnade vi julklappar och spelade spel resten av kvällen. 

Idag åkte vi till Malibu och Paradise Cove som verkligen var ett paradis. Helt fantastiskt! 

Jocke badade igen flera gånger i det ISKALLA vattnet!

Det fanns nästan ingen skugga någonstans och Ed är lite förkyld så det i kombination med att jag var väldigt sugen på att slappa på stranden gjorde att Erik och barnen åkte hem tidigare och vi andra stannade kvar. 

Hajk i bergen

Äntligen är de här! Efter en helvetesresa (deras ord) där de inte fick sitta bredvid varandra och alla skärmar var trasiga så kom de fram till slut: trötta, törstiga och taggade! Tidigt på morgonen dagen efter åkte jag, Jocke och Micaela till Griffith Park där vi gick uppför berget och njöt av solen och den fina utsikten. Idag har vi grym träningsvärk!

Sen mötte vi resten av gänget på en diner där vi åt brunch. Ed satt stilla hos Jocke lääänge och myste. 

På kvällen gick jag och Erik på födelsedagsfest för en kompis till Erik, det blev inte många timmars sömn inatt men det var det värt! Superkul att få klä upp sig lite och prata med nytt folk. Och bara att få äta middag i den takt man vill!? Extremlyx. 

Ed reser sig

Kanske är farmor och farfar intresserade av att se vad Ed kan göra nuförtiden? Här kommer bildbevis på hans nya färdighet.

Larchmont

Just nu sitter jag och väntar på att mamma, Jocke och Micaela ska komma. Varenda bil som kör förbi tror jag är dem men i värsta fall dröjer det ett par timmar till innan de kommer...

Idag var vi på en så gullig gata som heter Larchmont. Där fanns det massor med kaféer och restauranger och många fina butiker. På söndagar har de farmers market där så den ska vi nog spana in någon gång. Vi åt brunch (på samma ställe var Tony Kanal från No Doubt, jag blev sjukt starstruck eftersom jag älskade No Doubt! Sen gick vi förbi Busy Philipps som sa att våra barn var sooo cute) och strosade sen runt (så mycket som man nu kan "strosa" med en rastlös treåring med sig), innan vi åkte och fikade på vår favoritdiner.

Idag regnade det och var ganska kallt större delen av dagen men det gjorde ingenting, ganska skönt att få ta på sig en jacka faktiskt (förlåt)...

Ed

Idag har det varit 29 grader här men ändå är det rätt behagligt. Man kan tro att folk som bor här permanent tar det fantastiska vädret som något självklart men vädret är något som alla verkar prata om hela tiden.

Jag filmade Ed när han gungade idag, det känns som att han blivit så stor på dessa två veckor. Nu reser han sig upp mot allt hela tiden, sätter sig upp själv och har tagit sina första krypsteg. Vi frågar honom ibland var lampan är, var pappa är och var mamma är men han vet inte alltid riktigt vem han ska titta på då. Men när man frågar var Isak är så har han stenkoll och tittar direkt på honom! Äkta syskonkärlek.

Soulcycle

Imorse satt jag i bilen 06.50 för att åka och köra ett Soulcyclepass. Soulcycle är en slags spinning fast där man tränar hela kroppen inklusive själen (the soul). A mind-body workout. Så extreeeeemt Hollywood-ish. Men så grymt kul. Jag var supernervös för att jag inte skulle hänga med alls och göra bort mig totalt men eftersom passet började 07.30 så hann jag inte komma på någon bra ursäkt för att inte åka dit.

Sunset Boulevard tidigt en söndagsmorgon, helt underbart att köra bil där då!

Jag ska berätta lite om passet för den som är intresserad. Lokalerna är så sjukt fräscha, allt är kliniskt rent och snyggt och det är personal överallt (unga snygga tjejer med träningskläder och Hollywoodsvall) som frågar om man behöver hjälp med något. När man kommer in i salen så ligger det en perfekt vikt vit handduk över varje cykel. Sen kom instruktören Edward in. Han var helt enkelt VRÅLSNYGG och som jag snart skulle bli varse, även VRÅLGAY. Han började med att fråga om det var någon som var ny och jag räckte blygt upp handen från längst bak i hörnet där jag satt på min cykel. Då kommer han fram, hälsar och småpratar. Det visade sig att hans pojkvän är uppvuxen i Stockholm!

Sen började passet. Det är alldeles mörkt i rummet förutom tända ljus runt Edward. Första minuterna kändes det som ett vanligt spinningpass förutom att man rörde överkroppen mer. Men sen flyger Edward av sin cykel och kör liksom en liten show där framme. Efter tre låtar förstår jag att vi inte kommer att sitta ner på sadeln i princip någonting, man står upp. Efter ett tag tar vi fram hantlar som vi tränar armarna med och vi gör allt till rytmen i musiken, som såklart är grym.

Vid ett tillfälle ropar han i mikrofonen: "REBECCA, YOU MAKE THIS LOOK EASY" och då satt jag och toksvettades och trodde att jag skulle trilla av cykeln så han ljög helt säkert. Han gick även fram till en stackars kille längst fram och skrek 1 cm från hans ansikte "YOU'RE NOT NEARLY DONE YET". Haha.

När passet var slut så sa han till alla att ge en applåd till mig som kommit hela vägen från Sverige "and she KICKED ASS!" Fruktansvärt pinsamt speciellt eftersom jag verkligen inte kickade nåt ass överhuvudtaget. Men svettades, det gjorde jag. Och jag kommer nog ha ganska svårt för att gå på ett medelspinningpass på Friskis & Svettis i framtiden...

Efter passet gick jag till Earth Bar och köpte en grön juice, precis som sig bör när man tränat i Hollywood.

Livsöden

Jag har ju hängt en del i lekparker de senaste åren kan man ju säga och jag ska villigt erkänna att det INTE är det roligaste jag vet. Här i LA är det dock något som jag nästan ser fram emot! Lite på grund av vädret såklart men framförallt  har det med människorna att göra. En sak är nämligen säker: man kommer få prata med flera nya personer varje gång man är i parken och man kommer få höra minst ett livsöde. Amerikanarna gillar att prata... 

Häromdagen började Isak leka med en extremt söt och superartig afroamerikansk pojke som var där med sin farbror som var 24 år. Farbrorn började prata med mig och efter 10 minuter visste jag nästan allt om honom. Han tyckte det var superexotiskt att vi var från Sverige. Jag förstod efter ett tag att de var ganska fattiga, pojken var jättehungrig sa han och de hade ingen bil. Jag hade som tur var med mig pepparkakor som jag lyckats hitta i en fransk butik och den lilla pojken vräkte i sig, men frågade innan varje kaka "May I have another one?" Han tyckte att Eds ljusblå ögon var lika fascinerande som Ed tyckte att hans afrohår var! Farbrorn var såå tacksam för pepparkakorna och jag bara önskar att jag hade haft något mer ätbart med mig. Från och med nu går jag aldrig till parken igen utan att ha med mig lite extra mellanmål... 

Besök i trädgården

Idag kom Gaby och Michael hem till oss för att gosa med barnen och spana in huset. Gaby är helt galen i Isak och Ed och låter dem pussa och dregla på henne och dra henne i håret. De förstår inte vad den andra säger men ändå har de väldigt kul!

Vi hängde i trädgården i skuggan för idag var det riktig sommarvärme. 

Erik är iväg på ett möte och barnen sover. Då och då hörs polissirener och varje gång tänker jag på "Cops", haha. Det känns väldigt ofta som att jag är med i en film här. Det ÄR som på film här. Människorna och miljöerna känns liksom overkliga på något sätt... Jag kommer nog vänja mig vid det om ett tag. Vi har bara varit här i 10 dagar! Men det känns som mycket längre.

En varm eftermiddag i parken

Igår och idag har det varit supervarmt. Jag började gårdagen med ett träningspass med Tanja i solen. Trodde jag skulle dö. Sen åkte jag och barnen till parken och laddade med massa vatten och solkräm.

Ed har nu lärt sig att resa sig upp mot saker så nu kan man inte titta bort mer än två sekunder. För han fattar ännu inte att han ramlar om han släpper taget.

För några dagar sen var vi på en utomhusgalleria i Glendale och där fick Isak träffa tomten. Han önskade sig en racerbil.

Så himla amerikanskt! 

Bilder från huset

Och så en utsiktsbild som jag tog idag när solen började gå ner:

Träningspass på andra sidan stan

Idag skulle jag för första gången köra bil ensam i LA. Jag hade nämligen en första date med min PT Tanja på ett gym i West Hollywood. Jag var svinnervös i två dygn innan, inte för att träffa Tanja utan för att köra dit. Vet inte riktigt varför för det gick ju jättebra, och det tog bara knappt 20 min fast jag trodde att det skulle ta minst 30. 

Man fick absolut inte fota inne i gymmet så det blev en bild utifrån.

Gymmet var ett riktigt old school-ställe, ruffigt och osvenskt. En del av gymmet stod utomhus så man kunde träna i solen. Deras grej är att independent PT:s får ta med sina kunder dit utan att kunden behöver vara medlem. Personalen var (som de är nästan överallt man går) extremt trevlig och jag kände mig välkommen direkt. Tanja var hur underbar som helst och jag ska dit och träna med henne igen på onsdag! 

Ösregn!

Idag har det ösregnat vid några tillfällen. Så ni som är avundsjuka på oss kanske mår lite bättre nu... 

Vi åkte (jag körde!) in till Sunset strip idag och åt en andra frukost på legendariska Mel's Diner. Inte jättebra mat tycker jag men väl värt ett besök. 

Isak fick sin macka framkörd med stil.

Erik åt två buttermilk pancakes med en liter lönnsirap till och mådde sedan illa i flera timmar. Men det var det värt säger han. 

Turister

Idag var vi uppe i Griffith Observatory där man har en helt otrolig utsikt över LA inklusive Hollywoodskylten. Såg alla hikers som kämpade upp för berget och snart är det vår tur Jocke & Micaela! 

                     Löjlig turist.

Så maffig utsikt! Kunde stått och         stirrat ut där flera timmar. 

Det är ganska kallt här just nu, kallare än vanligt verkar det som för alla pratar om det. I solen är det t-shirtväder men i skuggan kan det kännas riktigt kallt. Man ser vilka som bor här (de har mössa och höstjacka) och vilka som är turister (de har korta shorts och linne). 

Vad har ni för väder hemma? Gjorde Sven nåt dumt eller gled han obemärkt förbi?

Huset och köerna

Huset vi hyrt är vi så nöjda med. Det har 4 sovrum, 3 badrum, två vardagsrum, ett stort kök och absolut ingen hall, the American way. Sen är det väldigt snyggt på utsidan också tycker jag! 

Kortet är tagit från balkongen ner mot trädgården.

Isak har en egen lekplats...! Men han saknar andra barn att leka med säger han så vi kommer nog hänga mycket i lekparker runt omkring. 

Vi inser att det kommer bli MYCKET bilkörning den här vintern. Och med bilkörning menar jag sitta i köer på motorvägen. Men så länge man ser palmerna, solen och bergen så känns det rätt okej. Sen är det extremt kul att kolla in i bilarna runt omkring, det finns så många sköna typer här. 

Nu ska jag ta min 7:e kopp kaffe idag, Ed vaknade med typ 20 min mellanrum från kl 3 inatt... Han är den som påverkats mest av jetlagen, trodde det var tvärtom? 

Mycket att älska

Vädret, naturen och människorna såklart - men hade Los Angeles inte haft så bra mat så hade jag inte alls varit lika positivt inställd till att bo här. Och bra är den! Fantastisk faktiskt. Kolla bara på det här:

Nitritfri (helt utan konserveringsmedel) korv med 96% kötthalt. Finns massor av olika märken och kryddningar, nitritfri korv verkar liksom vara normen här. Och inte dyrt heller.

Äppelmos med EN ingrediens: ekologiska äpplen. 

Vildfångad lax från Atlanten. Den ska jag göra barnmat av idag! Annars finns det bra färdig barnmat här som Ed verkar gilla. 

Igår åt vi take-out från en japansk restaurang i närheten. Så otroligt gott och billigt. Erik sa att det smakade precis som i Tokyo. 

Till frukost idag drack vi färskpressad apelsinjuice gjord på apelsiner som Erik gick ut i mörkret och plockade från vårt egna apelsinträd. Snart ska jag gå ut och plocka ett par persimon från vårt persimonträd. Det känns så lyxigt att jag inte finner ord! 

Om resan

Allt gick så himla bra och vi kunde inte vara mer stolta över Isak och Ed. Men vid två tillfällen fick jag kämpa hårt för att behålla lugnet... Det första var på Heathrow, Londons flygplats. I säkerhetskontrollen kollade de Erik hur mycket som helst utan anledning (mer än att han har tatueringar och hade keps), de tog prover i hans väska för att kolla om det fanns spår av droger och kroppsvisiterade honom (påklädd som tur var). Han gick inte med mig och barnen utan vi gick i förväg och det var garanterat därför de kollade honom sådär, för de trodde att han reste ensam. Hade han gått med Ed i bärselen hade han nog bara fått gå förbi. Dessutom blev vi tvungna att öppna hälften av all barnmat vi hade med oss och smaka på den. Och när den är öppnad så måste den ju kylas snabbt och sen ätas inom ett dygn, så det var bara att kasta maten som öppnats...

Sen tog det en evighet att gå till nästa gate så vi hann inte mata Ed innan boarding som vi hade tänkt och väl på planet var han pyttelite gnällig i 5 min och just då går det på två sällskap som båda säger "Oh no" och tittar på Ed. Då blev jag tokig. Hur kan man säga så?! Kändes som en skön revansch sen när vi gick av planet och Ed knappt hade sagt ett ljud på 11 timmar. 

På planet sov vi alla fyra i ungefär fem timmar. Ed sov i en helt vanlig babysitter som de spände fast på ett bord framför oss. Trodde aldrig han skulle somna där men det gjorde han! 

Såhär såg det ut på planet London-Los Angeles. Jag spanar in utbudet på tv:n och Erik tyckte att jag såg väldigt rolig ut där jag satt och tryckte... 

Vi åkte det nyaste planet som jag hörde också var det största passagerarflygplanet i världen! Det var verkligen enormt. Kändes som en Finlandsfärja ungefär fast allt var mycket snyggare. Stor, bred trappa upp till övervåningen där vi satt. Man satt såhär snett mittemot varandra med en vägg som man kunde dra upp eller ner. Väldigt smart! När det var dags att sova tryckte man på en knapp och då började allt röra sig och vips så låg man raklång i en säng. (Om du någon gång flyger långt Eva så hoppas jag att du får flyga såhär, tänkte flera gånger på att du nog hade tyckt att det var helt okej. Jag märkte inte ens när planet landade, så mjukt var det.)

När vi kom fram gick det smidigt genom flygplatsen, vi fick gå förbi en jättekö för att vi var en barnfamilj, mycket bra! (Det fick vi inte i Heathrow direkt, vill aldrig mer flyga dit.) Sen åkte vi till biluthyrningen och där tog det en timme att få bilen, helt sjukt. Såååå långsamma och omständiga är de, det var samma sak förra gången vi var här. (Så var beredda på det mamma o co) Men sen gick det bra att komma iväg och det var helt fantastiskt att gå in i det fina huset och inse att vi inte blivit blåsta på en halv förmögenhet!