Om resan

Allt gick så himla bra och vi kunde inte vara mer stolta över Isak och Ed. Men vid två tillfällen fick jag kämpa hårt för att behålla lugnet... Det första var på Heathrow, Londons flygplats. I säkerhetskontrollen kollade de Erik hur mycket som helst utan anledning (mer än att han har tatueringar och hade keps), de tog prover i hans väska för att kolla om det fanns spår av droger och kroppsvisiterade honom (påklädd som tur var). Han gick inte med mig och barnen utan vi gick i förväg och det var garanterat därför de kollade honom sådär, för de trodde att han reste ensam. Hade han gått med Ed i bärselen hade han nog bara fått gå förbi. Dessutom blev vi tvungna att öppna hälften av all barnmat vi hade med oss och smaka på den. Och när den är öppnad så måste den ju kylas snabbt och sen ätas inom ett dygn, så det var bara att kasta maten som öppnats...

Sen tog det en evighet att gå till nästa gate så vi hann inte mata Ed innan boarding som vi hade tänkt och väl på planet var han pyttelite gnällig i 5 min och just då går det på två sällskap som båda säger "Oh no" och tittar på Ed. Då blev jag tokig. Hur kan man säga så?! Kändes som en skön revansch sen när vi gick av planet och Ed knappt hade sagt ett ljud på 11 timmar. 

På planet sov vi alla fyra i ungefär fem timmar. Ed sov i en helt vanlig babysitter som de spände fast på ett bord framför oss. Trodde aldrig han skulle somna där men det gjorde han! 

Såhär såg det ut på planet London-Los Angeles. Jag spanar in utbudet på tv:n och Erik tyckte att jag såg väldigt rolig ut där jag satt och tryckte... 

Vi åkte det nyaste planet som jag hörde också var det största passagerarflygplanet i världen! Det var verkligen enormt. Kändes som en Finlandsfärja ungefär fast allt var mycket snyggare. Stor, bred trappa upp till övervåningen där vi satt. Man satt såhär snett mittemot varandra med en vägg som man kunde dra upp eller ner. Väldigt smart! När det var dags att sova tryckte man på en knapp och då började allt röra sig och vips så låg man raklång i en säng. (Om du någon gång flyger långt Eva så hoppas jag att du får flyga såhär, tänkte flera gånger på att du nog hade tyckt att det var helt okej. Jag märkte inte ens när planet landade, så mjukt var det.)

När vi kom fram gick det smidigt genom flygplatsen, vi fick gå förbi en jättekö för att vi var en barnfamilj, mycket bra! (Det fick vi inte i Heathrow direkt, vill aldrig mer flyga dit.) Sen åkte vi till biluthyrningen och där tog det en timme att få bilen, helt sjukt. Såååå långsamma och omständiga är de, det var samma sak förra gången vi var här. (Så var beredda på det mamma o co) Men sen gick det bra att komma iväg och det var helt fantastiskt att gå in i det fina huset och inse att vi inte blivit blåsta på en halv förmögenhet!